Vacation

I need to update the english speaking people a little. I’m done with my two years at Gothenburg Art College, but I’ve applied to a year based on a project, which is in the same school but has nothing to do with the other educations there. I’ve also applied to UNI for some classes. We’ll see where I’ll end up.
Otherwise I need to upload a picture of the large drawing Bohème, which by the way was a part of the last exhibition that we students had in May. I’m also done with my portrait, and it’s been varnished now and everything. Need to take pictures of that and upload as well.

For this summer I’ve “decorated” my small sort of icky storage room in the basement to my liking, and now it’s functional for some painting. But I also received a set with dry ink and red paint and asian brushes so I’ll do something fun with that too. And draw, of course. I’m into drawing, who would’ve thought.

BUT FIRST… I’m grabbing my cats in their bags and heading out to corn fields to have some weeks away from the city and away from people. Tranquility, here I come. Vacation! See you when I get back.

Utställning och avslutning på Konstepidemin

Utställningen är över, verken är nedplockade och lokalerna är låsta för sommaren. Min måleriutbildning vid Göteborgs Konstskola är officiellt över. Och jag missade dagen då vi fick vårt intyg, haha! Jag får hämta det i september. Elevutställningen och vernissagedagen gick bra. Det kom jättemycket folk som vanligt, och det är alltid lika kul att se massvis med engagerad släkt, vänner och nyfikna. Jag sålde hälften av det jag ställde ut och är nöjd och glad med det och alla buketter jag fick. En fantastisk dag med solsken och värme hela dagen!

Senare på kvällen hade skolan fest på Konstepidemin i en schysst lokal, där lärare, elever och rektor dansade loss till gamla dängor, åt god plockmat eller stod och småpratade vid marshallerna utanför. Jag var där och betraktade allt. Lite på avstånd. Såg alla helt inne i sin galna dans och blev alldeles ledsen av att det är över. Det känns naturligtvis jättebra att ha genomgått utbildningen. Men det är alltid svårt att lämna något som är bra. Så jag gick hem tidigt, och fick hjälp att torka upp en och annan tår under kvällen.

UNDER CONSTRUCTION

Hey!

I’m currently re-installing wordpress as well as customizing some themes.
Be back in functional state ASAP!
Thanks.

Nat

Painting outside in the archipelago

Spending some time in the southern archipelago, the painters of Gothenburg Art College have done some watercolors, photography, inks and drawings together on Styrsö island. Sometimes “school work” just isn’t work, you know.

Vårutställning!

  

Vill ni träffa mig så finns jag där på lördag! Förra året ställde jag ut enbart målningar, det här året ställer jag ut enbart teckningar. Bland annat den där som aldrig “tog slut”. Kom och se den klar och signerad och allt! Välkomna. Hoppas vi ses där.

Om kulturnyheterna och apropå penslar

Såg kulturnyheterna igår om Anna Odell såklart. Jag sa ju att hon skulle ha bra saker att säga. Det hela verkar helt legitimt. Jag förstår inte ens hur man kan ha diskussionen om vem som helst får bete sig hur som helst så länge de kallar sig konstnärer, när vi här ser en väldigt seriös konstnär som är elev på en seriös institution och som presenterar sitt arbete på ett väldigt seriöst sätt.

Att jag hörde idag att hon ska bli åtalad gör mig nästan stum.

Och så apropå penslar. Något som grämer mig hela tiden är att det går att göra fuskpäls som är så bra gjort och mjuk och fluffig att ingen har någon aning om att det är fusk. Men i penselväg används inte detta. VARFÖR? Istället har vi hårda akrylhår som inte samlar vatten alls. Akvarellpenslar skall hålla mycket vatten, det är A och O. Någon borde göra en serie med etiska penslar. Gröna eller ljusblå skaft. Signalerar eco friendly och djurvänligt. Gräs och sommarhimmel. Lycka och glädje.

Hade jag inte varit mer intresserad av vad man kan göra med penseln i sig hade jag gjort det själv.

Börja om från början, börja om på nytt

Jag vill börja om jämt. Vet inte vad det är frågan om, men jag tycker om att riva ut sidor ur böcker och bara ha tomma kvar. Jag gillar att ta ut skisser ur skissblocken så att jag kan fortsätta använda upp den andra halvan med tomma blad - något som känns omöjligt om det gamla är kvar och distraherar mig.

Jag har svårt för att ställa mig och måla bland alla “gamla” målningar där uppe nu, jag vill rensa ut och sätta igång med nåt nytt. Ett nytt projekt! Nya tag, en ny årstid en ny termin ett nytt år! Jag är redan pepp på hösten. Men än vet jag inte vad det blir. Jag lämnade in ansökan till idégestaltningen i tisdags. Med nervösa steg närmade jag mig dörren där en handskriven lapp satt upptejpad “Inlämning arbetsprover”. Precis som när jag sökte första gången så var jag sådär kräknervös. Är det inte spännande? Kanske bara för mig.

På grund av alla de här vårstädningskänslorna vill jag också göra om hemsidan, ta bort allt och börja om. Måste nog lägga ner med det. Det finns ju en poäng med att ha kvar ALLT. Men jag är så organiseringsfixerad att jag inte hunnit njuta av mina organiserade saker innan jag vill organisera om.

Jag är så sugen på livet! Det är spännande.

Snabbt lekfullt stilleben

En i mängden

Det var ganska nedslående att få ett nej från Valand. För många. Vi är ganska många i skolan som går omkring och får avslag på avslag just nu. Det är så många som går igenom samma sak. Ungefär 480 personer till, som alla liksom vi måste gå med hängande huvuden tillbaka till Valand och hämta ut vår portfolio. Jag blev som sagt inte förvånad eller särskilt stött - det ÄR svårt att komma in, jag ÄR rätt nykläckt och alltihop är som alltid med konst en smaksak. Det går inte att läsa upp sina betyg och försöka igen med bättre chanser, så att säga. Man har ju inte en blekaste aning om någonting. Inga omdömen ges.

Det enda man kan göra är alltså att fortsätta på sin egen bana och försöka bli så bra som man kan, utifrån sig själv och de omkring en som man väljer att lita på. Jag kände mig ganska vilsen. Som en grå mus i mängden. Har jag inget att säga? Eller säger jag fel saker? Jag vet vad jag brukar undvika att tala om i min konst. Kanske borde jag tala mer om det? Ligger det något i att alla försöker få mig att skriva istället, borde jag inte hålla på med det här? Slösar jag min tid? Eller har jag massvis med bra saker att säga, men för dålig ämneskunskap och gestaltningsförmåga för att genomföra det på ett intressant sätt? Frågorna är många. Idag har jag tänkt att det kanske var bra att få ett bakslag. Det har gett mig ett jävlaranamma som jag brukar få när saker och ting går åt helvete. Jag ger mig fan på saker. Inte så mycket att jag skall in på Valand nu, kanske, men att jag kan fan visst få vara konstnär om jag vill. Det är så mycket man tampas med. Jag och alla andra. Det är ändå spännande på något sätt, hur vi alla sitter och pratar om hur just vi tog nederlaget. Det är så många som går igenom så liknande känslor.

Idag skulle jag sätta mig ned och skriva iordning min projektplan för ansökningen till idégestaltningen. Men så blev jag livrädd. Att jag faktiskt inte kan. Att jag är dålig. För liten, och alltid kommer att vara. Ointressant. På fel bana. Det bara låste sig. Inte i att skriva om min plan, för jag ser den framför mig och jag ser bilderna jag vill skapa i huvudet. Jag tycker att jag har en poäng. Det där med att se sina egna projekts viktighet har växt fram ganska bra under de här två åren, även om jag fortfarande blir tillsagd att ta mig själv på större allvar. Men tänk om ingen annan tycker att det är intressant. Ta med tio foton, stod det nämligen också. På hur du jobbat tidigare. Shit, tänkte jag. Jag tycker inte att något jag gjort duger nu. Eftersom jag skickat in det jag ansett varit ett urval av det jag gjort som representerat det “bästa” och fått avslag. Jag kan ju inte. Det ska bli bättre om jag får jobba mer! vill jag skrika. Eller skriva till. Så de vet. Jag ska bättra mig, jag lovar. Det är svårt att försöka hoppas en andra gång nu till nästa ansökan. Jag vågar nästan inte. Men bara nästan.

Spackling, slipning, målning